Tramphilosophies

Jag har nu länsat kylen, frysen och nästan hela skafferiet. Nej, jag har inte haft en hetsätar-orgie, jag har ätit upp allt undre en längre period. Det är deprimerande att kunna ropa in i kylskåpet och ekot ropar tillbaka, fördelen med tomma skåp är dock att de är lätta att rengöra. Frosta av frysen var inget problem i slutet av juli då jag bara hade en påse broccoli i det. En annan fördel med att tvinga i sig det man har i skåpen utan att köpa nytt är att man kan fylla dem med fräsh mat sen. Upptäckte att jag hade väldigt mycket fullkornspasta som jag fått från vårruset och ve och fasa, köpt själv. Fullkornspasta är svinsnuskigt. Antingen äter man riktigt pasta, gärna färsk, och är medveten om sin onyttighet eller så äter man något annat. Matvete, quinoa eller bulgur. Fullkornspasta smakar inte ens som pasta, det smakar uppblött knäckebröd.Nu har jag dock ätit upp skiten, fullkornspasta med ägg och ketchup i flera dagar. Imorgon ska jag handla mat, och med det menar jag fylla upp lager med grönsaker, frukt och annat som är både nyttigt och gott. Min kropp saknar sina grönsaker och frukt, tofu,bönor och hummus, den känns som uppblött knäckebröd den med. Må kraften vara med er/P

Jag måste köpa en ny mobil. Ni som känner mig suckar av glädje för jag har behövt en ny mobil sen i våras. Skärmen är helt spräckt vilket gör det omöjligt för mig att smsa,läsa sms, se vem som ringer, se vem JAG ringer(?!). Jag har insett två saker. Att hitta en ny mobil är svårt uppdrag och sms är den bästa uppfinningen sen chokladen. Jag får lättare ångest av tanken på att behöva gå in i en mobilbutik för att köpa en ny mobil. Man känner sig som en stackars gnu som kommer till vattenhållet för att stilla sin törst, plötsligt kastar sig krokodilen upp ur vattnet, lejonet attackerar bakifrån, ormen slingrar sig runt ens kropp och ovanför cirkulerar gamarna i väntan på att man ska köpa så de får sin provition. För att inte behöva stanna vid vattenhålet längre än nödvändigt har jag gett mig ut på internet och spanat in mobiler. Men det är som att leta efter en nyckel man inte vet hur den ser ut, man vet bara till vilken dörr den ska gå till. Vad ska man ha för abonnemang? Vilken modell? Vill man kunna spela musik? Ta foton? Ringa? Mina krav på mobilen är låga, jag vill mest ha en hel skärm samt radio. Det finns så många att välja på.Någon som har tips? Den andra insikten då? Jo, alla vet hur bra det är att kunna smsa, men först när man inte kan smsa eller läsa sms inser man vilken genial uppfinning den är. Man sparar pengar då man inte behöver småprata, det gör inget om personen inte har på mobilen, smset ser de sen. För blygisar som mig är det underbart att knåpa ihop några meningar, klicka på sänd och sen gå och gömma sig under ett täcke. Jag kan prisa sms-funktionen i evigheter, men då slutar ni läsa min blogg.Njut av den fina solen! Godnatt /P

Tips från coachen är att inte sova med öppet fönster. Brukar aldrig göra det men så blev det så i lördags natt. Straffet kom genast nästa dag. Jag har runt tjugo myggbett på kroppen. Myggorna måste haft grisfest på min stackars kropp som precis lämnat blod förra veckan. Tappad två gånger på en månad, inte undra på att jag är blek. /P

När man går runt på många olika ställen på SS kan man snabbt tyda ett mönster som säkert finns på alla arbetsplatser.Observationen jag har gjort är att nästan alla arbetställen som har mer än en eller två toaletter har en särksild bajstoalett. Vad som utmärker en bajstoallet är att den oftast är placerad ensam, gärna längst in eller längst bort i en korridor eller dyl. Bajstoaletten luktar oftast lite speciellt, lite unket och oftast ligger en "smell off spray" eller annan odörspray lagrad i väggarna. Självklart tror folk att de är det enda på jobbet som har den som speciell bajstoallet, men egentligen har alla samma tanke när de smyger iväg för att uträtta sitt ärende. Vad som dock är intressant är att folk som lämnat spår efter sig inte brukar bry sig om att dölja dem för någon om de nu är så rädda för att offentliggöra sina toalettvanor. Borde inte folk vispa runt lite med borsten om det lämnat avtryck så att säga? Sådär, nu är ni äcklade för resten av dagen. My pleasure./P

Vissa saker händer bara mig.Känns det som. Idag promenerade jag fridfullt i majorna när jag känner något vasst studsa mot min rygg. En smula konfunderad fortsätter jag min promenad. Några sekunder senare känner jag hur något hårt träffar min vad. Jag vänder mig om för att se vad som anfallt mig och siktar två pojkspolingar bakom mig. Jag blänger ilsket men fortsätter framåt. Inte helt oväntat får jag en smäll till på ryggen, jag vänder mig om och får se ungjävlarna kasta sten. Jag ryter till och fortsätter snabbare, men det dröjer inte länge förrän ännu en sten träffar mig igen. Jag blir stenad på öppen gata. Det är 2008 och jag blir stenad. Jag skäller på de små illbatingarna men de har ingen respekt för äldre, för de fortsätter stena.Folk på gatan ser undrande ut på mig när jag vänder mig om för att skälla på dem. Tack och lov ska jag in på en annan gata och tar skydd bakom en tjock gubbe med Lidlpåsar. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men kom i alla fall att tänka på någon annan som stenas. Kolla in youtubeklippet : http://www.youtube.com/watch?v=Erthun0Pauc&feature=related

Jag har fått ett flertal klagomål gällande uppdateringen av bloggen, både muntliga och skriftliga. Jag visste inte att ni suktade så efter nya inlägg men jag ska göra mitt bästa för att tillfredställa era behov. Jag har denna veckan varit så trött och utmattad efter arbetet att jag inte orkat klottra ner något vettigt. Bättring utlovas genast och jag tackar för ert engagemang och tar gärna emot fler synpunkter på bloggen i framtiden. /P

Det låter så enkelt. Att göra saker till något roligt. Tyvärr glömmer man lätt bort hur enkelt det är och går och ynkar sig för att "allt är så tråkigt, och synd om mig och inte ens hunden gillar mig längre". Mitt nya mål är därför att försöka göra det mesta i livet till något kul och givande.Mottot är därför den uttjatatde frasen "det blir bara så roligt som man gör det till". På jobbet är det inte alltid musikalstämning men jag har bestäm mig för att göra SS till en roligare plats att arbeta på. Här är en lista på saker man kan göra för att få en roligare arbetsdag. Kan säkert tillämpas på andra arbetsplatser. 1)Dansa i korridoren.Strunta i det faktum att någon kankse ser, det är just det som är roligt. 2)Sjung.Jag brukar sjunga "Pretty woman" "Don't stop believing" med Jorney eller göra om en engelskspråkig låt till svenska. Har du extrem fantasitorka kan du alltid sjunga på "en elefant balanserade...(obs, går folk på nerverna, men om du tänder på sånt är det här en delikatess) 3) Springa i trappor. Gratis träning på jobbet! 4) Heja på allt och alla.5) Göra egna påhittade gympaövningar. Man ser ut som en idiot och vet om det, det är det som gör det så kul. 6)Pyssla. Jag brukar göra gubbar av bultband och handskar och ge till folk. 7) Le! OM du inte redan är glad blir du glad av att le och när du ler mot andra kommer de le tillbaka vilket spär på glädjen ännu mer, vilket i syn tur ger ett större leende. När du ler som galning vet du att du gjort rätt. Seså, go. Have fun!

Den senaste tiden har jag gjort en bedrövande observation. Jag har vid ett flertal tillfällen på olika platser sett folk i min ålder vandra runt som hösäckar. De har samma hållning som gamla tanter/gubbar med rullator.Känner ni igen er? Min största skräck är att bli just den tanten som går med ryggen som ett C över rullatorn. Dessutom har jag en lång rygg och korta ben (tänk tax) och skulle lätt kunna säcka ihop över rullatorn om jag inte passar mig. Sträck på er! Er rygg kommer tacka er när ni blir äldre och dessutom ser man snyggare ut, plus att man känner sig bättre. In med rumpan, räta på ryggen, ut med bröstet (obs, ej svanka!), rulla bak axlarna och in med magen. Sträck på nacken och håll huvudet högt utan att gå med näsan i vädret. Tänk er att att ni är en marionettdock som någon drar i huvudet. Sådär, nu ser det genast mycket bättre ut. En bra övning för hållningen är att stå med benen lätt isär. Tänk er att ni är ett träd. In med magen, stå stadigt på fötterna, ut lite med bröstet och rulla bak axlarna. Ta djupa andetag, och på inandning så sträcker ni upp armarna i luften likt grenar som växer. Tänk att ni dras upp, att ni växer. På nedandning, låt armana glida ner och känn hur ni rotas ner i marken. Upprepa några gånger samtidigt som ni andas djupt och lugnt. Blunda gärna!Övningen är bra för att samla energi samt bättre på hållningen. /P

Har lånat boken Spelet (the Game) av AM som varit duktig och gått till biblioteket och lånat den till oss.Boken ser vid första anblicken ut som en riktigt tungviktare, men skenet bedrar, den är den mest lättlästa bok som jag har läst sen jag läste "Nasses taxi" för mina halvsyskon. Därför har jag som började på boken kl 20.00 tisdag kväll snart avslutat den (tro inte att jag suttit och läst hela dygnet, jag har arbetat och träffat familjen med) och kan därför bjuda på en smaskig recension av den redan imorgon. Jag kan bjuda på en liten aptitretare; den är inte som man tror.Nu ska jag iväg och se Carl Einar Häckners varité!/P

SvD har idag en artikel om hårfärg och fördomar. I artikel "blond makt lockande hot" (fåning titel btw) har de intervjuat Klara Adolpshon som är ledarskaps och jämställdhetskonsult på chefsorganisationen Ledarna. Klara är inte bara konsult, hon är blond också. Artikel tar upp den stereotypiska bilden av blondiner och fördomarna samt fördelarna med att vara blond. Adolphson berättar att hon inför ett nytt jobb färgade håret brunt och när hon sen valde att slinga det blont blev chefen alldeles perplex,hon hade ju anställt en brunett. Nåja, vill ni läsa mer får ni läsa artikeln. Anledningen till att jag tar upp den var för att jag kom att tänka på de erfarenheter jag har som blondin. När jag gick i gymnasiet blev jag första månaderna så retad för mitt blonda hår av en del killar (fastän de fanns flera blonda på skolan) att jag valde att färga håret för att slippa. Jag har tidigare färgat håret rött i olika nyanser och även rosa (!) men denna gången blev färgningen helt misslyckad. Håret blev stopprött och jag såg ut som en idiot på skolfotot som togs några dagar senare. Jag färgade om det till brunt istället men min bleka hy och de bruna håret var ingen lyckad kombination. Tack och lov återfick jag förnuftet och färgade tillbaka det till blont och har valt att stanna som blondin efter det. Det sägs att blondiner ha roligare, jag har hur kul som helst men jag tvivlar på att det har att göra med min hårfärg att göra. Ibland när jag sagt något dumt skämtar jag och mina vänner om hur blond jag kan vara. Blond som i korkad blondin. Återigenn tror jag att det snarare hänger på en trött hjärna än färgen på mina hårstrån som får grodor att skutta ur munnen på mig. Så om blondiner har roligare vet jag inte. Vad jag vet är att det bara blir så kul som man själv gör det till. Slusats, fun people have more fun! Ps. De som påstår att blondiner är korkade är de korkade själva. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_1441365.svd

Läste idag att Scarlett Johansson (skådespelarskan/sångerskan) gillar att gå och titta på pingvinerna på zoo när hon är ledig.Precis som jag! Jag har länge fått konstiga blickar från min kompiskrets när jag berättar om mina många besök hos sälarna och pingvinerna i Slottskogen. Jag älskar att gå och hälsa på dem. Det är så fascinerande att sälarna som ligger som feta klumpar på land,glider så smidigt och elegant i vattnet. Pingvinerna gillar jag för att de är mer spexiga av sig. En del klagar på att de luktar illa men om man själv hade gått på en strikt diet av endast fisk skulle man nog lukta lite äckligt själv misstänker jag. Har ni inte besökt mina älsklingar på ett tag rekomenderar jag ett besök i Slottskogen snarast!/P

Läste ett inlägg i en av mina vänners väns blogg, om att hennes kollega hade tusen bilder på katter (något i den stilen), vilket genast fick mig att tänka på hur många kattfrälsta det finns på SS. Folk, oftast tanter är som galna i katter. Det är kattbilder här och kattbilder där. Man kan inte gå förbi en dator på de flesta expeditioner utan att se en kattjävel som lurpassar från skärmsläckaren. Varför har folk en sån dille på katter? Varför just katter? Ibland kan man se en hundvalp, men för det mesta är det katter som regerar på SS som "sötbilder". Jag misstänker att den stora kattsjukan frodas även utanför SS. Känner någon igen sig? Vet någon varför folk envisas med 1000 kattbilder? Varför har folk inte bilder på chinchillor eller snögetter? De är söta de med. Hur känns det inte för de andra djuren som inte får vara med på bild? Snacka om diskriminering! Vad säger djurens vänner om detta? Har WWF blivit informerade om denna diskriminering? Jag anser att vi måste göra revolt mot katt-folksarmén. Jag uppmanar, sätt upp bilder på andra djur, eller varför inte på dig själv?! /P

Idag har det varit en demonstration mot FRA på Mynttorget i Stockholm. Syftet är att visa sitt engagemang samt hjälpa de som kämpat emot FRA med att ge en festligare stämmning. Demonstrationen har samlat representater från alla ungdomsförbunden som nu står enade i frågan. En ny grupp som har anslutit sig i demonstrationerna mot FRA är Stekare mot FRA. De vill visa att de går att festa och demonstrera mot FRA. Efter demonstrationen håller de fest på Cafe Opera och en ny variant på Fidel Castro ska finnas att tillgå. Vad jag vill komma fram till är att jag tycker det är gött att se att folk inte bara accepterar beslutet och går vidare utan fortsätter att visa sitt missnöje samt försöker påverka det som redan är beslutat. Keep on fighting. It's not over until the fat lady sings, and all i've seen yet is a puppy-eyed, shy man talking. För att se filmen fårn demonstrationen, gå in på följande adress. http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article2827122.ab

Just det, kommentaren från AM i inlägget nedan fick mig att tänka på samtalet om varför man passar ihop eller inte, som vi hade när vi satt i gräset och tittade upp mot himlen. Vi kom fram till att det är viktigt att man har ett stäm/kemi/personlighet med den andra. Jag beskrev det som ett pussel. För att ett förhållande ska hålla måste båda ha samma färg på sina pusselbitar. En "himmelspusselbit" passar inte ihop med en "gräspusselbit".Med det menas att den gamla klyschan att man dras till sin motpol inte stämmer.Man kan inte vara helt olika, utan något gemensamt.Man måste emd andra ord ha samma färg för att passa ihop.Dock är det viktigt att strukturen på pusselbitarna inte är densamma. För att pusselbitarna ska kunna fästas i varandra måste den ena ha en utbuktning och den andra en öppning till exempel(haha, jag vet vad ni tänker). Alltså, man kan inte vara för lika, då blir man mer som vänner.AM uttryckte det hela bra när hon förklarade att man måste fylla varandras tomrum och komplettera varandras olikheter. Så, för ett bra förhållande och ett lyckat pusselresultat krävs det att man har samma färg men olika strukturer. "Gräs och himmels" pusselbitarna kan mötas när man provar om det ska sitta ihop eller inte men efter ett tags vridande och vändande kommer man till ett läge där man inser att himmel och gräs inte hör samman.Håller ni med om pusselteorin eller inte? /P

Var i Botaniska idag (mitt favorithäng för mig-själv-tid samt samtal med vänner) med AM. Som ni märkt var det helt underbart väder och det var otroligt skönt att kunna gå i sandaler, kjol och linne och känna vinden fläkta efter att ha gått inne på operation och i mössa och långbyxor och svettats hela dagen. De varma vindarna och den lummiga parken med exotiska växter gav oss en känsla av att vara utomlands och just då avundades jag inte pappa som är i Brasilien nu. Jag förklarade för AM att jag vantrivs så vansinnigt i Sverige. Jag måste flytta utomlands snart. Har suttit och drömt över flygbolagens hemsidor om resor till Ghana, Hawaii, Italien och Brasilien. Sverige ger mig en känsla som kanske kan beskrivas som om man bara ätit skräpmat i en månad. Har iofs aldrig testat det, men kan föreställa mig den där känslan efter ett överflöd av mättade fetter. Man känner sig förstoppad och tung. Ett extremt behov av en detox i form av utlandsvistelse i ett mer tropiskt klimat gör sig påminnt. Det är endast när det som idag blåser varma vindar och jag befinner mig i naturen som jag känner mig ren i kroppen och själen. Det är något med klimatet, människorna och den sociala kulturen i Sverige som får mig att längta efter yoga, frukt och tropiskt klimat.Än så länge får jag nöja mig med kortare resor till utlandet, under tiden så hoppas jag på flera dagar som denna. Ni hittar mig i Botaniska eller på SS. /P

Är du född under åttiotalet? Om ja, känner du också stressen och pressen? Det som oftast kategoriserar åttiotalsgenerationen är vikten av ett välfyllt Curriculum Vitae. Tillskillnad från många andra generationer som har ett välfyllt CV vid övre medelåldern kämpar vi åttiotalister med att fylla våra innan vi hunnit fylla 30. Man förväntas ha tagit körkort, dykarcertifikat, jobbat, börjat på högskola eller liknande, rest mycket och långt, Grekland räcker inte då man ska ha hunnit besöka både Asien samt Sydamerika. Bott utomlands och jobbat är på snudd obligatoriskt.Man ska ha många vänner, både IRL och på Facebook. Åttiotalisterna är ambitiösa och jobbar hårt. De blir inga Filip och Fredrik, vem har tid att leka och skämta när det finns pengar att tjäna och saker att göra? Man ska starta eget företag och skriva blogg. Det är mycket som ska hinnas med och tempot är högt. Backpacka, simma med valar, chop chop. Jobba här, jobba där, många anställningar och arbetsplatser ska fylla ens CV, chop chop. Jag skriver det här för att jag börjar bli lite trött på att hela tiden känna mig otillräcklig och misslyckad. Jag har rest, New York och tågluff, håller på att ta körkort, går på universitetet, jobbat, skaffat lägenhet, flyttat ihop och isär, fram och tillbaka, men ändå känner jag pressen. Jag känner mig gammal och är rädd att loppet är kört fastän jag inte ens fyllt 25. Hur ska det gå när hela min generation som ska ta över efter fyrtiotalisterna när vi kommer gå i väggen och bränna ut oss vid 30? Vi måste lugna ner oss, sluta stressa och pressa. Nu förespråkar jag inte slapphet eller snigeltempo men jag undrar, what's the rush? När man uppfyllt alla mål vid 50, vad ska man då göra när man blir pensionär? Jag har massor av drömmar och visioner, planer för framtiden, saker jag vill göra men jag vill inte att livet ska ta slut vid 50. Vet ni varför perfektion är så trist? Jo, därför att efter perfektion kommer inget. Sluta sträva efter perfektion och börja leva livet! /P