Tramphilosophies

Just det, kommentaren från AM i inlägget nedan fick mig att tänka på samtalet om varför man passar ihop eller inte, som vi hade när vi satt i gräset och tittade upp mot himlen. Vi kom fram till att det är viktigt att man har ett stäm/kemi/personlighet med den andra. Jag beskrev det som ett pussel. För att ett förhållande ska hålla måste båda ha samma färg på sina pusselbitar. En "himmelspusselbit" passar inte ihop med en "gräspusselbit".Med det menas att den gamla klyschan att man dras till sin motpol inte stämmer.Man kan inte vara helt olika, utan något gemensamt.Man måste emd andra ord ha samma färg för att passa ihop.Dock är det viktigt att strukturen på pusselbitarna inte är densamma. För att pusselbitarna ska kunna fästas i varandra måste den ena ha en utbuktning och den andra en öppning till exempel(haha, jag vet vad ni tänker). Alltså, man kan inte vara för lika, då blir man mer som vänner.AM uttryckte det hela bra när hon förklarade att man måste fylla varandras tomrum och komplettera varandras olikheter. Så, för ett bra förhållande och ett lyckat pusselresultat krävs det att man har samma färg men olika strukturer. "Gräs och himmels" pusselbitarna kan mötas när man provar om det ska sitta ihop eller inte men efter ett tags vridande och vändande kommer man till ett läge där man inser att himmel och gräs inte hör samman.Håller ni med om pusselteorin eller inte? /P