Tramphilosophies

SvD har idag en artikel om hårfärg och fördomar. I artikel "blond makt lockande hot" (fåning titel btw) har de intervjuat Klara Adolpshon som är ledarskaps och jämställdhetskonsult på chefsorganisationen Ledarna. Klara är inte bara konsult, hon är blond också. Artikel tar upp den stereotypiska bilden av blondiner och fördomarna samt fördelarna med att vara blond. Adolphson berättar att hon inför ett nytt jobb färgade håret brunt och när hon sen valde att slinga det blont blev chefen alldeles perplex,hon hade ju anställt en brunett. Nåja, vill ni läsa mer får ni läsa artikeln. Anledningen till att jag tar upp den var för att jag kom att tänka på de erfarenheter jag har som blondin. När jag gick i gymnasiet blev jag första månaderna så retad för mitt blonda hår av en del killar (fastän de fanns flera blonda på skolan) att jag valde att färga håret för att slippa. Jag har tidigare färgat håret rött i olika nyanser och även rosa (!) men denna gången blev färgningen helt misslyckad. Håret blev stopprött och jag såg ut som en idiot på skolfotot som togs några dagar senare. Jag färgade om det till brunt istället men min bleka hy och de bruna håret var ingen lyckad kombination. Tack och lov återfick jag förnuftet och färgade tillbaka det till blont och har valt att stanna som blondin efter det. Det sägs att blondiner ha roligare, jag har hur kul som helst men jag tvivlar på att det har att göra med min hårfärg att göra. Ibland när jag sagt något dumt skämtar jag och mina vänner om hur blond jag kan vara. Blond som i korkad blondin. Återigenn tror jag att det snarare hänger på en trött hjärna än färgen på mina hårstrån som får grodor att skutta ur munnen på mig. Så om blondiner har roligare vet jag inte. Vad jag vet är att det bara blir så kul som man själv gör det till. Slusats, fun people have more fun! Ps. De som påstår att blondiner är korkade är de korkade själva. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_1441365.svd