Dunderklumpen
Sent i torsdags kväll skar jag mig i fingret. Det blödde på ordentligt och jag letade febrilt efter plåster men sådana varor finns inte att finna i mitt hem. Jag improviserade ihop ett bandage av toapapper och en hårsnodd och då såret inte riktigt ville sluta blöda. Jag lovade mig själv att jag skulle köpa plåster det första jag gjorde. Idag tappade jag en ljusstake på ena tån och det började blöda. Instinktivt gick jag in i badrummet och började rota efter plåster. Sen insåg jag att jag inte köpt några.
Jag slår mig jämt och ständigt, skär mig på saker och dunkar i bord och stolar. Jag är en klumpfot. Så varför, varför har jag aldrig plåster hemma?
Hej Marit
Fina Marit Larsen gör vackra sånger som smälter ens kalla hjärta som vårens första solstrålar smälter isen i bäcken.
Lyssna och glädjs
http://www.maritlarsen.com/
Bonjour Uttråkning
Idag är en sån dag då man vankar av och an och bara suckar. Jag orkar inte göra något vettigt. Sitter fast i en öde landshåla för att jag är för lat för att ta mig hem till staden igen.
Det är mulet ute och det är mulet inne. Mulet i hjärnan och mulet mulet mulet.
Jag lånar mammas sambos dator och suger desperat i mig orden ur några inlägg från de bloggar som orkat uppdatera. Skriver onödigt långa kommentarer och ångrar allt efteråt.
Hundarna stryker runt benen på en av uttråkning och sen går 12 ben runt den gråa hålan i ett försökt till motion och frisk luft.
Gomorra ligger och pockar på uppmärksamhet och då och då tar jag upp boken och läser en sida. Jag orkar inte förfäras och läsa med lika mycket inlevelse som igår. Hunden och jag bråkar om syrrans balansboll, jag vinner fajten men ororar mig för eventuella hål i bollen efter jyckens tänder. Syrran kommer döda mig om den går sönder och rädslan för eventuell avrättning ger mig lite spänning för stunden.
Lägger mig i soffan och drar filten över huvudet och ångrar att jag inte tagit med min egen dator så hade jag åtminstånde kunnat jobba.
Tillslut får jag nog av mig själv och häller upp ett glas vin och gnäller om min tristess i bloggen. Mammas sambo sitter brevid mig och provar alla ringsignaler på mobilen (trots att han är 50 +), men jag är redan på mycket bättre humör så jag hindrar impulsen att dränka hans mobil i vinglaset.
När tisdag nuförtiden är synonymt med något bra, sitter söndag fortfarande kvar i tråkighetsträsket
Fåglarna
Saker jag lärt mig i helgen (obs.onödigt inlägg)
MGMT
Vill du veta mer om den sköna duon så besök http://www.whoismgmt.com/
Trädkramare
Jag har en grej för att plåta träd. Speciellt älskar jag träd på vintern när de saknar löv och inga knoppar växt ut.
De ser så nakna ut. Jag gillar hur den tjocka stammen står rotad i marken och hur grenarna blir fler och fler och tunnare längre ut. Som att de vill sträcka sina artärer upp mot himlen. Har ni provat att krama ett träd? Slå armarna runt stammen och vila huvudet mot barken. Man känner lugnet från rötterna och trofast står trädet kvar och låter en krama det. Trädkramare är inte bara folk som vill rädda träden i skogen utan kan även vara människor som behöver rädda sig själva från ett och annat.
Back to the roots
I sommar köper vi ett Skånskt regionen runt kort och bussluffar oss genom Skåne. Badar vid barsebäck, går på Kiviks marknad, går på malmöfestivalen, äter glass i Lund och bara är. Visst låter det som en lysande idé syrran?
Korkat
Vem går till systemet för att köpa vin bara för att väl vid kassan finna att plånboken ligger hemma?
Ibland blir jag så trött på mig själv.
Pink Floyd
Jag minns att jag smsade mamma en summering av veckan. "Scissor Sisters är kärlek, Thåström är Kung och Roger Waters är Gud". Av mamma fick jag tillbaka: "Skönt att höra att Gud är musiker".
Vaken?
Inte för mig. Jag kommer till steg 3. Så långt går det bra. Steg 4 däremot är svårt. 5an med. När jag väl lyckas kan jag sova som en björn i ide. Att somna in är däremot ett annat kapitel. Tankarna snurrar som en tvätten i en tvättmaskin på centrifugering. Kroppen kan vara hur trött som helst. Den bönar och ber hjärnan om att få sova, men hjärnan är obarmhärtig. Jag blir frustrerad. Vrider och vänder på mig. Öppnar ögonen och suckar högt av irritation. Ibland är jag så trött att jag blir förbannad för att jag inte kan få ro att sova.
Denna månaden har jag haft 3 bra nätter. 3 nätter då jag somnat in under halvtimmen. 2 av dem sov jag brevid någon annan. Den tredje var jag helt dränerad på energi och tankar. Jag är som ett svårlagt barn. Jag tar flera timmar på mig att somna. Allra bäst är om någon ligger brevid eller håller om mig. Att hålla om kudden funkar inte dock. Tro mig, jag har provat flera gånger men så lättlurad är jag inte att jag tror att det är någon annan än min dumma kudde.
Att få sova i sin systers säng, brevid henne, med hunden i sin balja. Då sover man gott.
Att få somna i någon annans starka armar. Med näsan mot någons varma hals. Då sover man gott.
Det händer dock sällan för jag vet av erfarenhet att det ibland inte hjälper att sova brevid någon. Att ligga brevid någon som sover fridfullt medan man ligger klarvaken och frustrerad brevid. Det är inte gott.
Curling-Sverige
Det känns inte helt bra - varför en skadad vänskap gör lika ont som ett brustet hjärta
Det talas inte lika ofta om den smärta som uppstår när ett vänskapsförhållande tar slut eller ändras. Den här smärtan är inte lika intensiv som kärlekssmärtan. Den är däremot långvarig och molande. Långvarig som en riktigt jävlig förkylning när nästäpptheten inte vill släppa efter 5 veckor. Molande som en ordentlig mensvärk. Man kan fortfarande gå till skolan/jobbet och behöver inte ligga hemma. Man lunkar på som vanligt men det känns inte helt bra. Det fattas något. Man blir grinig, trött och fundersam. Allra mest förvirrad.
Kanske känns det så tungt när en vänskap mellan två människor förändras för att man inte är förbered. I ett kärleksförhållande så finns ändå det lilla medvetandet om att det kan ta slut en dag. Att man kan få sitt hjärta brustet, att man kan förälska sig i någon annan. Fastän man lovar varandra allt och evighet (amen). En vänskapsrelation däremot, är så trofast, man ser sin vän förälska sig, göra slut, bli ihop igen etc. Man är med om allt. Man delar så mycket som en kärleksrelation inte kan göra. Man lovar inte varandra en evig vänskap för att man förutsätter att så är det. Man är så naiv. Man tar det för givet. Man tar varandra för givet.
Kan man lappa ihop en vänskap? Ja. Kommer den bli detsamma? Vet ej.
Temla
Hittade några gamla blåbär som låg och tryckte bakom en kantarellpåse i frysen. Havregrynsgröt med några frysta blåbär på. Det mina vänner, det kittlar dödskönt i kistan.
Ska man skratta eller gråta?
Idag kom en tidning jag väntat på. En julklapp från Pia och Fredrik och Axel. Nämligen den här http://www.spraktidningen.se/ Så nu har jag något att gotta mig med på bussen, språknörd som jag är.
Ser fram emot att få träffa de här två:
och
Vita lögner
White Lies - Death. Galet bra.
Snart måste jag se om Control. Anton Corbijns fina film om Joy Divison, eller vad säger du pappa? Vackra foton, sorglig historia och bra musik.
White Lies
Joy Division
Les printemps
Annars då?
Mitt i all sörja av tentor, begravning, tingsrätt och andra mindre roliga händelser finns det såklart en massa bra saker som jag kan trösta mig med.
Just nu kan jag inte få nog av: Blondie, The Pretenders, Charlie Winston, Blandad fransk musik och U2.
Diplomaterna på SVT är kanske det roligaste på svensk tv. (Annars står Californication och 30 rock för underhållningen när jag behöver skratta) Klas Ljungberg är den roligaste personen av alla. Den snubben kan leverera klockrena oneliners som "Miljonerna Rullar", "Pengar is not an issue" och " vi får skynda oss innan snapsen blir varm". Den 91 åriga rojalisten i dagens program var helt underbar när hon berättade att hon talade med kungaböckerna varje dag. Haha. Dock fick hon träffa kungen och drottningen tillslut och efter det var väl hennes livsmål uppfyllt.
Har börjat läsa Roberto Savianos bok "Gomorra". Äckligt äckligt. När jag skulle köpa grönsaker idag kontrollerade jag noga att de inte var italienska. Både pappa och jag ställer oss misstänksamma mot allt som kommer från Italien nu.
Fina fina Fröken Harry
The show must go on
Det är mycket nu. En del saker vill jag inte tänka på, jag får ont i magen. Men jag tänker kämpa på. Varför? För att när elefanten klättrar av ryggen på mig kommer gången allt kännas mycket lättare, förhoppningsvis får jag lite medvind i seglen.
The Show must go on
Den omöjliga förberedelsen
En av grundpelarna har fallit i templet. Världens bästa och finaste mormor, min mormor, har lämnat oss.
Jag brukar läsa dödsannonserna i tidningen. Inte alla men skumma lite. Jag känner sällan de som gått bort. Är det någon ung som lämnat jordelivet eller om det är en fin dikt så gråter jag en skvätt. Jag läser dem för att påminna mig om att livet inte är för evigt, det håller mig på jorden kan man säga. Jag lurar mig själv att jag är förbered inför döden. Min eller någon annans. I själva verket är man inte alls förbered. Man är förbered på den korta stund då kropp och själ skiljs åt. Man är förbered på den dag då man tar ett sista farväl av den kropp som själen levt i. På det kan man förbereda sig inför. Motvilligt. Man kan inte förbereda sig på tiden efter. Man kan inte förbereda sig på alla de stunder då ens nära/kära person inte finns där han eller hon brukar vara. Man kan inte förbereda sig på alla gånger det kommer gå upp för en att han eller hon verkligen är borta. Själen finns kvar därute. Fri, men inte tillgänglig. Man kan inte fånga in den igen. Man kan inte förbereda sig på saknaden. Man kan inte förebereda sig på tomheten. På vemodet. På sorgen. På ensamheten. Man kan förebereda sig på dagen då själen släpps fri men man kan inte förbereda sig på vad frisläppandet innebär.
"Livet är fullt av oberasskningar", sa den filipinske prästen på Ulfs begravning.
Detta var ingen oberasskning. Inte på slutet. Logiskt sett borde man vara förbered på det som inte är en oberasskning. Påminnelsen om mormors bortgång kommer dock varje gång som en oberasskning för mig. För jag var trots allt inte förbered. Då blir det en oberasskning. Jag får panik när det slår mig. Jag vill gråta, springa därifrån med händer för ögonen och öronen. Jag vill inte veta om.
Jag har inte läst dödsannonsen ännu. Men jag skulle säkert gråta. För mormor var både ung och det var en fin dikt (när vi valde den grät jag).
Om tangentbordet inte fungerar imorn beror det på en tsunami av tårar och snor.
Bästaste,
När vi satt på bryggan och åt frukost när alla andra sov?
När vi badade tillsammans i den kalla sjön förra maj?
Alla gånger då hundarna badat, med eller utan tillåtelse.
Den gången, då tilloch med Ulf tog ett dopp.
När Valpen trillade i sjön?
Alla met-turer med roddbåten (och bara en gång har jag fått napp)
De fantastiska solnedgångarna
Alla timmar man blickat ut över sjön.
Undrat hur det ser ut på andra sidan.
Funderat på om det inte är världens vackraste (och kallaste) sjö?
Vid frisläppandet av själen kunde du blicka ut över sjön även om ögonen var slutna.
Så du visste vart du skulle.
Nisse som förstod vart du tagit vägen sprang genast ner till sjön för att förena sig.
Det är heligt vatten.
Det är du.
