Det känns inte helt bra - varför en skadad vänskap gör lika ont som ett brustet hjärta
Det talas inte lika ofta om den smärta som uppstår när ett vänskapsförhållande tar slut eller ändras. Den här smärtan är inte lika intensiv som kärlekssmärtan. Den är däremot långvarig och molande. Långvarig som en riktigt jävlig förkylning när nästäpptheten inte vill släppa efter 5 veckor. Molande som en ordentlig mensvärk. Man kan fortfarande gå till skolan/jobbet och behöver inte ligga hemma. Man lunkar på som vanligt men det känns inte helt bra. Det fattas något. Man blir grinig, trött och fundersam. Allra mest förvirrad.
Kanske känns det så tungt när en vänskap mellan två människor förändras för att man inte är förbered. I ett kärleksförhållande så finns ändå det lilla medvetandet om att det kan ta slut en dag. Att man kan få sitt hjärta brustet, att man kan förälska sig i någon annan. Fastän man lovar varandra allt och evighet (amen). En vänskapsrelation däremot, är så trofast, man ser sin vän förälska sig, göra slut, bli ihop igen etc. Man är med om allt. Man delar så mycket som en kärleksrelation inte kan göra. Man lovar inte varandra en evig vänskap för att man förutsätter att så är det. Man är så naiv. Man tar det för givet. Man tar varandra för givet.
Kan man lappa ihop en vänskap? Ja. Kommer den bli detsamma? Vet ej.
oj, vad fint skrivet!! så sant!!
Några reflektioner från en gammal och erfaren människa: Precis som du säger går det att lappa ihop en vänskap. densamma blir den aldrig. Den kan i bästa fall faktiskt bli bättre - om båda är mogna nog att se sin egen del i det som hände när det gick snett och är beredda att förlåta den andre. It take´s two to tango...Eller också så inser man att det inte blir detsamma men accepterar att "det är gott nog" för att ha trevligt ihop. OBS! Båda alternativen kan ta ganska lång tid att nå fram till. kramar från morsan.
Fint skrivet, jag håller med att det gör ont när vänskaper tar slut. Din mamma har bra visdomsord om dilemmat, lyssna till henne!
Jag kommer alltid ångra en vän jag förlorade för vi fick olika livsstilar och det i samhällets ögon inte var passande att vi umgicks. Vi var osäkra, men Hon var en person jag än idag kan sörja eftersom hon och jag alltid ställde upp för varandra, hon var äkta. Allt förgäves för vi var för stolta och osäkra (och erhört korkade).
Anledningen till att relationer ändras är när folk växer antingen ifrån eller med varandra. Själv har jag fått avsluta några vänskaper eftersom det inte var hållbart i längden för personerna ändrades till det negativa. Jag växte ifrån dom, och de växte ifrån mig. Är båda mogna nog att ta tag i vänskapen så kan den lappas ihop, men om båda inte är redo så borde man investera i sina riktiga vänner och ta vara på dom istället :)
Vet att jag är skyldig dig en förklaring, men, jag är inte redo än...
