Dunderklumpen
Sent i torsdags kväll skar jag mig i fingret. Det blödde på ordentligt och jag letade febrilt efter plåster men sådana varor finns inte att finna i mitt hem. Jag improviserade ihop ett bandage av toapapper och en hårsnodd och då såret inte riktigt ville sluta blöda. Jag lovade mig själv att jag skulle köpa plåster det första jag gjorde. Idag tappade jag en ljusstake på ena tån och det började blöda. Instinktivt gick jag in i badrummet och började rota efter plåster. Sen insåg jag att jag inte köpt några.
Jag slår mig jämt och ständigt, skär mig på saker och dunkar i bord och stolar. Jag är en klumpfot. Så varför, varför har jag aldrig plåster hemma?
Jag kunde inte heller skiva kommentarer på min blogg till en början. Det ordnade sig genom att ändra hur kommentarerna visades... Men det var ju blogger medan du använder blogg.se, så jag tar väl mest upp det här för att göra kommentaren längre (gör det mig till ett modeoffer?).
De enda bloggarna i andra tidszoner som jag följer är
http://www.badscience.net
och ibland
http://girlwithaonetrackmind.blogspot.com/
Tyvärr uppdaterar båda ganska sällan numera. Det blir väl till att fortsätta stjäla mobiltelefoner. Eller läsa skönlitteratur. Skrämmande tanke.
