Nära skjuter ingen hare?
Haren som bor på tomten vid lägenheten har fått en polare, eller en tjej. Jag är så dålig på att avgöra kön på smådjur. Som student måste man ibland hushålla med pengarna och äta linser och rödbetor för att gå runt. När morsan fick syn på haren föreslog hon att jag skulle äta den. Jag vet inte...sliced warmed rabbit, eller vad säger du Anna? Kanske kan kan lägga den i en paella? Hade inte tackat nej till pälsen. Hade kunnat bli en fin sån där muff att värma händerna i, eller slänga lite nochalant runt halsen. Päls värmer bäst, det vet alla. Problemet är att jag kan bara ta en av dem för folk skulle märka om haren försvann och tjejen i röd mössa plötsligt gick runt med en pälsmössa istället. Då kommer nästa problem, jag kan ju inte sära på dem. Döda deras romans eller bromance (om det är en kille). Nej..hararna får nog leva kvar, jag får laga något annat till middag. Finns ju älg i slottskogen. Och pingvin. mmm..halstrad pingvin?
Mirakel!
För er som inte har noterat..för det gjorde inte jag förrän nu, så har jag installerat en fin liten musikspelare längt ne rpå bloggen. Jag åsg detta på en annan blogg och blev så fascinerad att jag med ville ha en och har suttit och funderat på varför den inte ville fungera på min blogg, men nu ser jag att där är den ju! Musiken är noga utvald för att platsa på bloggen. Har ni på ljud på er datorn kan ni njuta av denna utsökta blandning. Enjoy!
Där andra ser fel ser jag rätt
När man skriver i Word kan stavningskontrollen ibland stryka under ens ord med en grön linje som visar att man gjort ett grammatiskt fel. "beakta ordformen hörsammas. I normal sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk". Yes! Då vet jag att jag är på rätt spår. För det är ju precis så jag vill ha det. Ha, in your face stavingskontroll, jag har precis rätt språk din nymodiga besserwisser!
Behöver du ringa en vän?
Det känns verkligen tryggt att mitt jobb går ut på att förklara för andra människor hur saker och ting fungerar när själv inte har en jävla aning om vad jag skriver om. Jag hoppas verkligen att de som ska läsa min vägledning har en klarare uppfattning om vad skiten handlar om än vad jag har. Jag förstår orden och kan översätta dem, men jag vill inte påstå att jag är någon expert på metalldetektorer. Fast vid det här laget kan jag nästan säga att jag är det. Fan när jag tänker efter är jag nog bra på det mesta. Det bara inte märks. Jag är ju trots allt den ständiga TP mästaren. Vid närmare eftertanke kan jag nästan påstå att jag är den du ska ringa när du sitter med 800.000 kronorsfrågan och behöver ringa en vän. Den vännen är jag. Eller så kan du ringa ändå. Men om du behöver något praktiskt fixat ring Gert. Han kan laga allt.
Glädje på 58an
Eftersom jag denna veckan mest har jobbat har jag inte så mycket spännande historier att förtälja. Idag hoppade jag dock på 58an för att åka till Götaplatsen på väg till Uni. Bussen var knökad av folk men jag lyckades knö mig ner på 4 säte bland en massa tanter med resväskor. Om resten av passagerna på bussen försökte vara så tysta och tråkiga som möjligt var tanterna motsattsen. De skämtades och skrattades högt. På tvättäkta malmöitiska. Resten av passagerarna såg besvärade ut men jag kände mig genast som hemma. Tanterna var hesköna! Någon berättade om en internetauktion där priset höjdes med 10 öre per mintut. "Jaha, va får man för det då? En kar?" frågade en av tanterna och alla skrattade. Jag med. Tanterna noterade min inställsamhet och bjöd genast med mig i samtalet, resten av bussen tittade skeptiskt på mig. De frågade vart vi var och hur det skulle fortsätta sin färd. Skojjade om ditten och datten. De doftade av tung parfym och skånskan låg tjock i luften. De undrade om jag skulle av där de skulle av men jag sa att jag skulle av på avenyn eftersom jag skulle till banken. "Du kan få en tjuga av mig" "Av mig med, bara du åker med" sa tanterna. Jag sa att jag tyvärr behövde en ny bankdosa och tanterna såg besvikna ut. Själv insåg jag att jag precis tackat nej till 40 kr (Hey, jag är student!) och en början på ett kanske framtida liv som sällskapsdam. När jag gick av bussen slog kylan emot mig men jag frös inte för min stund med malmös funniest hade värmde fortfarande.
Rhino-girl - Nästa youtubekändis?
Ibland blir det inte alltid som man tänk sig. Idag travade jag iväg till gymmet, glad som en kalv på grönbete av att äntligen få lämna humanistens källare där jag häckat de senaste timmarna. Idag var det tisdag och tisdag betyder dans med världen bästa danstränare Sanna! En timmas dans med henne och jag får energi och självförtroende för 2 år framåt. Döm då min besvikelse när jag förväntansfullt står i salen och spanar efter Sanna. Ingen Sanna dyker upp. Istället kommer en trådsmal tjej fram och berättar att Sanna är sjuk och hon ska hålla passet. Mitt humör sjunker. Hon berättar att eftersom hon inte kan koreografin blir det inget danspass utan vanlig Aerobic medelsvår. Jag vet inte vad jag ska göra, instinktivt vill jag ta min vattenflaska och galoppera ut från salen men nu har jag ju släpat mig iväg för att träna, plus att jag inte kan vara den som lämnar passet bara för att Sanna inte är där. Så jag gör vad jag är bäst på. Biter ihop och tar på min allra bästa "gött med träningsmin". Ett problem. Aerobic är inte dans. Jag vet inte varför, men av någon knasig anledning är jag helt värdelös på aerobic och step up men klarar alla andra danspass som har betydligt mer komplicerad koreografi. Musiken sätts på och vi kör igång passet. Eller rättare sagt, de andra kör igång, jag gör mitt bästa för att hålla reda på mina kroppsdelar och undrar hur det här kommer gå. Musiken är någon bisarr form av techno blandat med aqua. Ni vet den där låten som går "dupedupedppueddi..duppe duppe dubi yeah yeah". Den och andra liknande låtar spelas. Mina öron fick eksem. Stegen ska vara enkla och jag kämpade på med blicken ständigt fäst på tjejen snett framförs ben. Sen såg jag mig i spegel. Jag såg ut som en noshörning på sin första balettlektion. Det är nästan så att jag önskade att jag satt upp en kamera som hade smygfilmat mig och sen lagt ut filen på nätet. Jag ahde kunnat bli en sån där youtubevideo som folk skickar runt och skrattar åt. Jag hade kunnat bli kändis! Top rated this week at youtube: "Rhino-girl at aerobic class" . Dont miss! Jag kämpade mig igenom passet, aldrig har jag längtat så mycket efter armhävningsdelen. "Det här ser jättefint ut, bra tjejer", sa tränaren. Jag vet att hon inte syftade på mig.
+
= rhino-girl?
Biblioteksfilosofi
"Vad som är bra för oss kan avvika från vad vi i stunden föredrar" Kymlicka hade änna en poäng där.
Deezer, Je t'aime
Jag har upptäckt en helt tokigt bra sida. Franska deezer är en sida där man kan skapa sin egen playlist genom att välja och vraka i deras musikarkiv. Man registerar sig och sen skapar man en playlist. Den kan man öpnna upp på vilken dator som helst eftersom den ligger på deras sida. Så nu kan man lyssna på sin favoritmusik även på jobbet. Sök på din favoritartist eller låt, de har den garanterat. J'adore!
www.deezer.com
Kitchen-philosophies
"A woman happily in love, she burns the soufflé. A woman unhappily in love, she forgets to turn on the oven,"
Audrey Hepburn i filmen Sabrina (1954)
Jag ger blod,alltså lever jag
Om en vecka eller två ska jag lämna blod. Folk som inte lämnar blod undrar nästan alltid varför jag längtar så tills mitt nästa besök på blodcentralen. Jag brukar säga att det för att det är så mysigt och att man känner välbefinnande och känslan av att bli omhändertagen och uppskattad. Alla dessa saker stämmer men jag har kommit på den verkliga orsaken till min kärlek till blodgivningen. När man ligger där, på stolsängen, med armen utsträckt och huden ligger desinfekterad, blottad och redo för att penetreras av den långa nålen. Känslan av nålen som först sticker till och sen glider in i armen, när slangen som går från nålen till påsen, den som ligger ringlad över ens arm, när den fylls med blod, så varmt, så mörkrött. Då känner jag mig levande. När jag känner mitt varma blod rinna ur kroppen och ser påsen fyllas med mitt blod. Då är jag levande. Det är inte bara känslan av uppskattning och omhändertagenhet som får mig att längta. Det är känslan av att vara levande. Att dela med mig, av mig, till andra. Vetskapen om att någon annan kommer gå runt med mitt blod i sitt är galen, men sann. Ibland när jag tappats och ska gå därifrån kan jag känna mig lite svag. En påminnelse om hur värdefullt blodet är för kroppen. Hur det lätt kan försvinna och varför vi är så beroende av det. Så att vi kan leva.
"Jag har inte fuskat!"
"Jag har bara spelat med mig själv". Syrrans försvar när jag och Gabriella anklagar henne för att ha läst svaren till frågorna i TP. Nåja, inte hjälpte det att hon övat när hon spelade mot den ständiga TP mästaren (jag) som självklart tog hem segern.
Always the hours
To look life in the face, always to look life in the face, and to know it, for what it is..and last.. to love it, for what it is . And then....to put it away. /../ Leonard ,always the years between us, always the years, always the love, always the hours.
The Hours. Timmarna. Tre olika öden. Tre olika porträtt. Tre helt underbara skådespelerskor. Ett fantastiskt soundtrack. Se den. Har ni redan sett den. Se den igen. Slutscenen är bäst.
Små bäckar blir en flod
Lycka är att kunna finna glädje i de små sakerna som sker varje dag. Igår när jag satt på spårvagnen röd i ögonen av tårar gick en man på vagnen, han hade ett sådant busskort med magnet isom man bara behöver dra över läsaren för att den ska registrera en. Ibland kan de här korten och maskinerna inte sammarbeta och man måste dra förbi flera gånger innan den registrerar och lyser grönt. Mannen hade sitt kort i byxfickan och behövde bara gå förbi läsaren för att den skulle registrera honom. Trodde han. Nej, igår var läsaren inte alls på humör för att samarbeta för mannen var tvungen att gnugga fickan mot läsaren om och om igen, vilket gjorde att han såg ut som han skakade rumpa med läsaren. Hysteriskt roligt från min vinkel och mitt i allt det jobbiga kunde jag inte låta bli att le. Tack. Idag när jag gick från skolan går en man och pratar med sig själv. Jag försöker att hålla masken men när jag möter blicken från en annan tjej som är i närheten tar det bara en sekund innan båda brister ut i skratt och skakar på huvudet. När två främlingar möts för en sekund i samförstånd, när man inser att världen inte är så jävla svår som alla säger, när man ser de små sakerna och kan uppskatta dem för vad det är, då har man plötsligt en vårflod av
glädje som flyter fram längs stigen man går på i livet.
Livet är en kris
När jag stod i kassakön såg jag en av rubrikerna på kvällslöpet som löd: "Sissela Kyle hade en kris, skrev en revy". Jaha, är det så man ska göra när man har en kris? Tänk vad många revyer jag skulle behöva skriva. "Sista året på gymnasiet - krisrevyn", "Vad ska jag ha på mig på festen kris - revyn", "Universitetskris -revyn" , "Bostadskris -revyn", "Förhållandekris - revyn", "Hårkris- revyn" , "Fylle - ingen vill ha mig kris - revyn" , "Någon vill träffa en, hur klantar jag mig inte kris- revyn" . Fast med alla de här revyerna borde ju någon av dem slå ordentligt. Kanske blir jag rik? Kanske får jag en " jag inte vad jag ska göra av alla pengarna kris" och måste skriva en till revy. Kanske går det åt helvete och jag måste skriva en revy om det. Kanske borde jag inte skriva en revy alls? Kanske ska man göra som andra och skriva en jävla bok om det? Kanske kan jag ha en egen tv show om det? Kanske så accepterar man läget och vidare. Eller hade inte en musikal vore roligt? Inte? Nähä...
Spårvagnsfilosofi
En sak som jag lärt mig i livet, vilket jag kom fram till på spårvagnen häromdagen är; lite uppförsbacke ger dig bara mer muskler i det långa loppet. (Visst är jag fyndig?!) En uppförsbacke är oftast jobbig och sällan roligt, men när man väl ser krönet på kullen så vet man att resten av rundan kommer kännas myket enklare i jämförelse och en känsla av lätthet sprider sig i kroppen när man med starkare muskler tar sig fram i spåret. Just nu är det uppförsbacke, men jag har kommit en bra bit på den och ser krönet så tydligt att det redan nu börjar lätta i kroppen. Att det står lite folk och hejar vid kanten och någon sträcker ut en vattenflaska gör saker bara enklare. Tack till alla mina fina vänner och familj för att ni visar en sån förståelse, stöttning och uppmuntran.
Du...dudududu..dum.du..duudmdum.. - en låt på hjärnan
En låt fastnade i mitt huvuden förra veckan och jag har käpmat med att försöka komma på vilken det var. Det är inte så lätt när man inte vet namnet på den, den inte har någon text utan bara är en melodi. Efter mycket hummande och flummande kunde jag till slut identifiera låten. Den är soundtracket till Amlie från montmartre. Gå in på youtube och lyssna. Så fin.
* http://www.youtube.com/watch?v=GWrxs2RDNRU&feature=related
Höna eller Gris - Relationsteori på en tallrik
"Du är skinkan",sa syrran till mig innan idag. Que? "Du är ham i eggs and ham" förklarade hon. Efter lite betänketid kom jag på vad hon snackade om. Huruvida man är höna eller gris i en relation. Teorin har sitt ursprung i Grey's Anatomy där de diskuterar hur villig man är att offra sig i en relation. tänk dig en frukosttallrik med ägg och skinka. Medan hönan bara lägger ett ägg för relationen/frukosttallriken så väljer grisen att offra sitt eget kött för att frukosten ska bli komplett. Grisen är helt enkelt den mer "commited person". Man talar om "the sacrifise of being a pig". Efter en stunds fundering kom jag fram till att hon hade rätt. I am most definately the ham. Jag är en sån som offrar mitt eget kött i en relation. Dock kom jag fram till att om man nu känner med sig att man är grisen är mitt råd att inte lägga fram hela julskinkan på tallriken utan servera sig själv i små skinksnittar. Hälsosammare för relationen (för mkt fläsk på tallriken är inte nyttigt) och bättre för dig och din käresta/vän då du räcker längre. 
Prima skinka, det är jag det.
De goda banditerna
Bandit rock radio 104.8 måste vara det bästa som hänt kommersiell radio någonsinn. Änltigen ett alternativ till de dagar man bara vill ha musik och inget tjöt. Bra variantion och goa gubbar.
Thermos is a student's best friend or inte utan min termos!
I dessa långa, kalla pluggdagar går det åt mycket kaffe. Är du som jag och hålls gisslan hos koffeinmonsret så går det åt flera koppar per dag. Efter en snabb kalkylering kan även en surikat räkna ut att det blir mycket pengar varje månad som läggs på take away kaffe om man inte jobbar och har tillgång till kaffeautomat/bryggare. Därför införskaffade jag mig förra året en termos och den är nu min bästa vän. Den får följa med överallt, nästan, är i en mindre storlek så den får plats i väskan men kan om den är full kan den ändå förse mig med ett par små koppar kaffe under en dag. Genom att fylla en termos med kaffe på morgonen slipper man höra plånbokens ihåliga klagosång och man förser koffeinmonstret med tillfredställande halter av koffein. Dessutom känner man sig alltid så "´stig helmer - aktig" när man tar upp termosen, skruvar av locket och häller upp rykande hett kaffe framför näsorna på andra koffeinstinna studenter. Genom att ta med termosen slipper man känna sig som pappa Rudolf i sune sommar när han blir kaffesugen på stranden. Gå och köp en nu. Miljövänligt är det med att sluta med muggar i papp dessutom. Seså..min kostade bara 99 kr!
Trubbel i playboymansion
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta. Hugh Hefners två tjejer Holly och Kendra har gjort slut och Mr. Hefner skaffar nya blonda playboy tjejer. Det värsta var att när jag läste detta så högg det till i mig. Jag blev upprörd. Varför blir jag ens upprörd? Varför bryr jag mig om en gammal gubbes kärleksaffärer till blonda, unga tjejer? Efter att ha smält nyheten ett tag kom jag underfund med varför jag bryr mig. Jag och syrran har två program som vi brukar slötitta på i varandras sällskap när jag är hemma och besöker min kära mor. De två programmen är Girls of the playboy mansion och Dr 90210 (plastikkirurgerna i Beverly hills)på E online kanalen. Jag vet, det är inga kvalitetsserier men av någon anledning har syrran och jag fastnat i dem. De flesta klarar knappt av att se Dr 90210 pga de närgånga operationscenerna, vilka är syrrans och mina favoriter (ja, vi är mordbida). Playboy mansion är kul för att Hugh Hefners skratt är helt bisarrt häxliknande. Förrsten, hela serien är helt bisarr men den ger en många skratt. Anledningen till att jag blev så upprörd var för att den där serien betyder good times med syrran, det är vår grej, som ingen annan är med på. Nu känns det lite som att någon bröt sig in och ändrade på denna stunden. This one is for you sister; heeeheheeeeheheeeee" (Hughs skratt)
pungdjur - att vara eller inte vara
S och jag funderad lite ikväll. När människan kommit så långt i evolutionen, hur kommer det sig att det fortfarande ska vara smärtsamt att föda barn? Hade det inte varit bättre om vi varit pundjur? Föda mindre ungar och sen gå bära runt på dem i en påse på magen. Så kan papporna bära runt på ungen med. Och sen när ungen är stor nog att skutta runt på sina egna fötter kan man ju ha pungen som väska. Självklart ska ju man kunna skilja sig från mängden och har en orginell pung om man känner för det. Därför borde man smycka och snygga till pungen, färga den kanske? Vi hade haft "pungbloggare" som bloggat om hur det stylar sin pung.
åhh om man ändå vore ett pungdjur. Undra vad Darwin hade sagt?
Hundtricket - så blir du drömkillen!
- Snubblade in på en artikel idag som fick mig att skratta högt. Det är veckorevyn (inte någon av mina favorittidningar men den här artikeln var rolig) som presenterat en undersökning gjord av spray. Jag orkar inte förklara så jag citerar rakt av, adressen ses nedanför.
- "Sån är drömkillen Hur ser din drömman ut? Enligt undersökningen drömmer kvinnor om en man med brunt hår, blåa ögon som klär sig i jeans och t-shirt. Han ska gärna ha snälla ögon och en söt hund som man kan bli förtrollad av.
- Sån är drömtjejen En riktig killmagnet! Vad drömmer männen om för typ av kvinna? Faktiskt inte bara blonda kvinnor… Männens drömkvinna är brunhårig eller blond med blåa ögon. Hon klär sig i jeans och en t-shirt och är ganska smal. Männen vill också att deras tjej ska ha snälla ögon och får gärna ha en laptop i knät."
- En söt hund som man kan bli förtrollad av? Qué? Jag trodde det var killen som man skulle bli förtrollad av. Är det hunden man ska vara med? Personligen föredrar jag bruna ögon men smaken är som baken. Så är du kille och vill få en tjej, skaffa en hund som kan förtrolla henne. Eller så är du bara dig själv. Det kommer man långt med. Med eller utan hund. Adress är http://www.veckorevyn.com/sex-och-karlek/artiklar/2008/det-perfekta-forhallandet/index.xml
En söt hund som man kan förtollas av? Döm själva.
Dance, dance, dance!
Var inne på gp.se idag och tittade runt, normalt håller jag mig till Svd men det är bra att uppdatera sig lokalt. Där hittar jag ett inlsag på GP TV. Om några nissar som dansar på Angereds sjukhus för patienterna i väntrummet. Ett samarbete med Göteborgs opera eller något i den stilen. Först när jag läsa rubriken " de dansar på sjukhuset" trodde jag att något kommit på mig och smygfilmat, men så var ju icke fallet. Hpmf, dansa på sjukan. Det var väl inget nytt, det har ju jag gjort i flera år, men om detta blir en succe kanske jag kan se till att få betalt för det med? Jag menar, vilket paketerbjudande, dans och städ. Jag dansar och städar samtidigt. Undrar om man kan höja sin lön på det sättet? Jag har länkat på sidan till programmet för de som vill se. Vill ni se mig får ni masa er iväg till SS och leta runt efter mig...de dagar jag är där dvs.
nyckelord: Pingvin
Hamster skrev i sin blogg om nyckelord för ngt Hilton ställe på Hawaii och nämnde pingvin som nyckelord. Det är ju det jag alltid sagt: Pingvin är ett bra nyckelord! jga rekommenderar ett besök hos pingvinerna snarast!
Kårobligatoriet - ja eller nej?
Just nu känner jag mig väldigt kluven angående kårobligatoriet. Länge har jag irriterat mig på att behöva betala för att göra tentan och ansett att obligatoriet ska tas bort. Nu arbetar regeringen på ett förslag som mycket väl skulle kunna genomföras till våren. Jag har dock bestämt mig för att inte klaga om jag inte är insatt i frågan, så jag har gått med i en grupp för vår kårförening. Detta för att få en inblick i vad alla pengar går till och vad kåren gör för studenterna. Ikväll var jag på mitt första Fullmäktigemöte för hela kåren. Under mötet känner jag hur det molar i magen och huvudet. Här bjöds en perfekt inblick i kårverksamheten. Genast började samvetet gnaga. Här har jag gått och klagat på att pengarna bara försvinner ner i sjön när de egentligen går till vettiga saker.Kårstyrelsen tog upp planen för hur man ska gå till väga ifall kårobligatoriet tas bort. Om folk slutar betala in kåravgift måste kåren förlita sin ekonomi på staten eller snarare högskolorna. Det är högskolorna som får pengar av staten och de är de som bestämmer hur mycket av de pengarna som kåren ska få tillhandahålla. Om högskolan är snälla mot kåren kanske det inte blir så mycket besparingar men om högskolorna väljer att behålla alla pengar själv (310 kr per student som de får av staten)kommer kåren stå med besparingar upp till knäna vilket kommer resultera i att flera studentfördelar kommer tas bort. Teoretiskt sett vill jag se att obligatoriet tas bort, men jag önskar att alla kommer att betala in frivilligt. Pengarna går till bra saker, de går nämligen till studenterna på ett eller annat sätt.
Solstrålar över sundet
Oh dear vad sugen jag blev på att flyga iväg nu. Eller åtminstånde en tripp till det dejlige Kobenhavn.
Uppe bland molnen
Om man ändå fick befinna sig här nu. Bilden är tagen fån flyget prag - köpenhamn
Sista minuten
Det är inte bara SJ som sysslar med sista minuten grejer, jag är ju rena proffset på att göra saker i sista minuten. Torsdag kväll. Jag sitter och funderar på nästa dag som är fredag och jag ska slava på SS igen.Plötsligt slår det mig. Kokostoppar. Rackarns! Jag lovade tidigt i sommras att jag skulle ta med mig kokostoppar till mina gamla kollegor på KK där jag förtär min lunch. Förr förra fredagen när jag jobbade kom jag dit tomhämt. Genast kom pikarna om kokostopparna haglande över mig och jag lovade dyrt och heligt att ta med mig kokostopparna nästa gång jag skulle jobba. Den nästa gång var alltså imorgon. Vågade jag komma dit tomhämt igen? Efter tre sekunders betänketid insåg jag att jag inte vågade ta en sådan risk. En snabb titt på klockan. 21.55. När stänger affären? 22.00. Paaniiik! Jag snörde på mig skor och slängde på mig en extra tröja och tog sedan sats utanför dörren. 4 minuter kvar tills stängning. Jag löpte i bästa Usain Bolt stil ner till affären, de stackars pensionärerna som jag sprang om vid trafikljusen måste trott att jag var en rånare. Hann in i affären, rundade hyllorna och grabbade smör, socker,kokos, ägg och choklad i farten och hann ut innan 22.00. Seger! Väl hemma gjorde jag de finaste kokostoppar med chokladtopp som någonsin skådats. I fredags kunde jag lugnt glida in på jobbet och till allas glädjde ställa fram mina kakor på bordet. Jag måste lära mig planera lite. I den här takten kommer jag dö i förtid.
Autumn dreams
Strimlad,torkad apa, med en touch av Jasmin
är mitt nya beroende. Det låter vidrigt men White Monkey Jasmin Tea är helt sanslöst gott.Jag finner knappt ord. Allt jag vet är att jag blir mycket lycklig och varm av det där aptéet med jasminblommeblad. Man kan verkligen känna jasminen slå ut och blomma i munnen. Tankarna går till jasminbusken hemma hos farmor och farfar i småland. Om jag blundar och tar en klunk blir jag 12 år och skuttar runt på "ängen" hos "sajmoj och sajsaj".
АДСКИЙ!
Varför ska det vara så svårt att få till den perfekta borsjtjen? Hur svårt ska det behöva vara för att fixa ihop en soppa på rödbetor, morötter och kål? Okej okej,det ska vara lite mer i. Förresten är borsjtjen Ukrainas nationalrätt för de som inte visste detta. Ju längre västerut man kommer i Ryssland desto mer rödbetor är det i den, i ukraina är det vanligast med fläskkött i soppan och i vitryssland kan det finnas hela tre olika köttslag i soppan. Nåja, nästa gång ska jag lyckas.
Hittade den här sköna bilden i mitt fotoalbum
