Tramphilosophies

sägs vara en period alla barn har någon gång. Oral och anal fixering som psykologerna säger. Konstigt nog verkar den här perioden aldrig gå över för folk. 22 år senare är bajshistorier fortfarande det som lockar till mest skratt. Visst, folk blir äcklade, men man skrattar fortfarande. E,E,M och jag var nog det gäng som skrattade mest och högst igår på Viktoria. Vad samtalsämnet var? Bajs. Det började oskyldigt med en liten liknelse men sen eskalerade det med allt sjukare historier. Tillslut kunde vi bara konstatera att; ja, shit happens!

Jag har kommit på en grym pepp för när man känner sig lite nere. Man börjar sjunga på den där baloo låten. Antigen högt eller i sitt huvud för sig själv. Du kommer genast känna dig lite bättre. Mest för att du känner dig så fånig, men det får dig att le. Här kommmer texten! Var nöjd med Allt som livet ger Och allt det som du kring dig ser Glöm bort bekymmer, sorger och besvär! Var glad och nöjd För vet du vad En björntjänst gör ju ingen glad Var nöjd med livet som vi lever här Varthän jag än strävar Varthän jag än går Står ljung och snår Kring mina spår Jag älskar bin och deras bon För honung är ju min passion Och vill du av myror få munnen full Så ta en till under sten och mull Och kanske - Smaka på dom..! "Äta myror?" Det är världens käk, kittlar dödsskönt i kistan! "Mowgli, se upp!" Var nöjd med allt du ser och allt som livet ger "Men när?" Allt livet ger... Var nöjd med Allt som livet ger Och allt det som du kring dig ser Glöm bort bekymmer, sorger och besvär! Var glad och nöjd För vet du vad En björntjänst gör ju ingen glad Var nöjd med livet som vi lever här Om frukter de lockar Banan eller bär Se till att du plockar Dom utan besvär Vill du plocka frukter av bästa klass så använd din höger och vänster tass men klorna dom ska du dra in Så fort du ska ta en fin apelsin Hoppas att du har förstååått? "O, ja. Tack Baloo!" "Oj, oj... Så utomordentligt fånigt..." Kom an katten, det svänger ju! Var nöjd med livet som vi alla lever här "Bland träd och bär!" Vi lever här

Du känner säkert igen det här. Man kliver på spårvagnen, bussen eller tåget. Det är inte fullt men det är ont om platser och det finns definitivt inga "svensk-säten" (dvs 2 lediga platser där ingen sitter, som man kan känna sig trygg på för ingen sitter nära en) kvar. Du börjar känna oror. Måste du sätta dig brevid någon nu? I sätena börjar folk oroligt skruva på sig. Tänk om du sätter dig brevid dem! Nu när du insett det jobbiga läget kommer nästa problem.Vem ska du sätta dig brevid? Tanten i röd mössa? Emo-kiddet? Fullegubben var spritångor får det att tåras i ögonen på en? Tjejen/killen i din egen ålder? Nej för guds skull inte det sista! Speciellt inte om han/hon tillhör det motsatta könet. Det kan ju bli hur pinsamt som helst. Efter några sekunders betänketid sätter du dig brevid tanten i röd mössa. Man kan ju inte stå och vela för länge, då tror folk att man inte vill sitta brevid dem. Vilket man inte vill och med största sannolikhet vill de inte att du sätter dig hos dem, men ändå, för artighetens skull så får man inte göra folk obekväma. Försent. Tanten du satt dig brevid, makar sig om möjligt ännu närmare föntret. Trycker sig tätt intill fönstret likt en anjovis i en burk för att slippa känna mänsklig kontakt. Med dig. Du å andra sidan sitter med rumpa så långt ut på sätet för att inte stöta ihop med tanten så att hon blir obekväm och för att slippa mänsklig kontakt. Med henne. Från och med nu kommer resan kännas dubbelt så lång för er båda. Du undrar när hon ska av och hennes tankar är ömsesidiga. Plötsligt händer det. Efter några hållplatser går plötsligt flera på vagnen av.Lediga säten uppenbarar sig lika välkommnande som en sjö i öknen. Instinktivt vill du kasta dig upp ur sätet och vräka dig ner på det lediga "svensk-sätet". Men det gör du inte. För du vill inte göra tanten obekväm och få henne att känna sig ratad om du byter säte. Precis som om du inte vill sitta brevid henne. Det vill du inte, men här i Sverige finns det en hemlig kod om att inte göra andra obekväma och du vågar inte bryta mot den. Tanten önskar att du sätter dig på det lediga sätet så hon kan få åka den sista biten ifred. Kommer hennes önskan uppfyllas? Är du en sån som byter säte?

Fick ett brev från SGSbostäder att de ska komma imorgon och fixa med elementen i lägenheterna i mitt område. De ska komma på morgonen och är man inte hemma så öpnnar de med sin extranyckel och tar sig in ändå. Självklart är det vid samma tid som jag skriver tenta och sannolikheten att jag kommer vara hemma är lika med noll. Jag vet inte om det bara är jag som känner så här men jag gillar inte tanken på att främmande människor ska glida runt i min lägenhet när jag inte är hemma. Tur att jag städade i fredags, men får nog bädda imorgon bitti. Typiskt! Tänk om de tar något? Ska jag ta med mina käraste ägodelar till tentasalen? Kommer nazisterna (tentavakterna)titta konstigt på mig om jag lägger upp delar av min boksamling, några luckycats, min laptop och espressomaskinen på bänken?

Inte precis. Varför kommer det sig att en dag som börjar lite otursaktigt slutar med ren dominoeffekt i oturhet? Torsdagkväll: En av tvättmaskinerna går sönder när jag ska tvätta. Maskinen låser sig och mina underkläder får finna sig som gisslan i den elaka maskinens mage. Inte blir de tvättade heller. Strumporna gråter och jag gråter. Tidig fredag morgon, jag vankar upp av att jag får ett sms av en bekants kompis som undrar om jag kommit fel. Mycket konfunderad blir jag av detta, jag har ju sovit, inte smsat. Det visar sig att min mobil har hittat på hyss undertiden jag sov. Kul. Jag tittar på klockan och får en smärre schock. Klockan visar 8 men mobilen visar 06.30?! Vafan? Panik! Jag ska vara på skolan 08.30. Jag springer in i duschen och schampoonerar mig i autobahnsfart. Helvete! Den trasiga tvättmaskinen. Ner och hämta smutstvätten som shockade och smutsiga får komma upp i lägenheten igen. Iväg till skolan i expressfart och kommer 8 minuter försent. Tack och lov har vi bara övning. Redovisningen av vårat statistikarbete som vi svettats över i några veckor ska inte redovisas förrän klockan nio. Magen kurrar ihåligt och hjärnan gör mig påminnd om att koffeinhalten måste fyllas på. Galopperar iväg till M.M och köper kaffe och en macka. Kaffet är underbart men mackan går inte att avnjuta då min visdomstand gör sitt bästa för att tränga upp ur tandköttet och minsta rörelse i munnen får den att värka av bara helvete.Jag lägger ner tanken på föda och koncentrerar mig på att lyssna på de andra gruppernas redovisningar. Tredje gruppen kliver upp och börjar redovisa. De har valt träningsvanor i klassen. Jag och mina grupparbetare tittar förskräckt på varandra. Det här var ju vårt arbete! Har de valt samma ämne?! Japp, och samma frågor med. Kul. Publiken kommer älska vår redovisning. Vi redovisar sist av alla klockan 12 och folk ser trötta och hungriga ut. Vi speedar upp tempot och alla ser lättade ut när vi är färdiga. Vi kände oss dock nöjda med att vår presentation var bättre än den andra träningsgruppen.Lunch. Jag lyckas under svår möda pressa ner lite av frukostmackan i munnen och tanden protesterar och värker. Vi pluggar lite i skolan inför tentan och sen drar Emelie och jag iväg till School of Global Studies för att lyssna på föreläsningen/debatten mellan Hans Rosling och Hans Abrahamsson. Två riktiga rävar och allt hade varit perfekt om jag inte haft så ont i tanden. Efteråt drar vi ner på stan och jag inhandlar 2 flaskor vin för att ge dagen lite glädje i alla fall. Hemma städar jag lägenheten tills den lyser och jag tar fram vinet för att fira. Det visar sig snabbt att det är dömt att lyckas idag då jag inte hittar någon vinöppnare.Grannarnas fönster är mörka. Ingen hemma. Jag stoppar in vinet i kylen igen. Jag har fått ett sår på innanlåret för att mina leggings har skavt av någon mystisk anledning. Såret sitter högt upp och det har spuckit. Jag kan inte gå ordentligt utan får gå som en bredbent babian i lägenheten. Jag orkar inte med den här dagen längre och bestämmer mig för att gå och lägga mig. Mattias fylleringer och undrar vart ett ställe i stan ligger. Det gör inget. I min misär är det samtalet det roligaste på dagen./P

Plonk. Aj! Vad var det? jag vänder mig om för att se vad slog mig i huvudet. Plonk. Men vafan. Med de stenkastande majornabarnen i färsk minne vänder jag mig om beredd att ge snorungarna en riktig utskällning. Problemet är bara att det finns ingen där. Vem är det som kastar småsten i huvudet på mig? Plonk. Nu hörs ljudet från ett annat håll men inget träffar mig. Plonk. Plonk. Jag tittar upp och tittar sen ner på marken. Då slår det mig. Det är ju ollning nu. Ekarna tappar sina ollon och de små fanskapen trillar ner i marken likt ett mindre hagelregn. När som helst kan ett ollon trilla ner på dig om du rör dig i områden med ekar. Med andra ord, du ollas. Så om du får något litet föremål i huvudet är det inte majornabarnen som är efter dig, du råkar bara hamna mitt i ollningen. /P

På lördag morgon åker min darling till Italien. Idag sa vi hejdå. Snyft.

...frågade en tant brevid mig på systembolaget. Vad tror du själv, tänkte jag. Svaret från experten i butiken blev så klart ett rakt nej. Rött till fisk? Ja ibland. Rött till räkor? Fyfan...

Jahapp, då visade det sig att inget tjöt och tjat i världen kunde få tanten att släppa till och ge mig en plats på skolan.Så nu blir det ett år till på förvaltning. Tanken skrämde mig i början men efter två föreläsningar känns det bättre. Sen har jag ju min kvällskurs i miljöpolitik att se fram emot. Det blir en fullspäckad höst. Yes!

Åh nu är det inte länge kvar till de nya avsnitten av Gossip Girl. Jag vet, men jag är helt fast. Gå in och se trailers på http://www.cwtv.com/shows/gossip-girl

Vad är värst; att göra sig själv besviken eller rädslan för att göra någon annan besviken?