Se upp, nu är ollningen igång. Nästa gång kanske det är du som bli ollad!

Plonk. Aj! Vad var det? jag vänder mig om för att se vad slog mig i huvudet. Plonk. Men vafan. Med de stenkastande majornabarnen i färsk minne vänder jag mig om beredd att ge snorungarna en riktig utskällning. Problemet är bara att det finns ingen där. Vem är det som kastar småsten i huvudet på mig? Plonk. Nu hörs ljudet från ett annat håll men inget träffar mig. Plonk. Plonk. Jag tittar upp och tittar sen ner på marken. Då slår det mig. Det är ju ollning nu. Ekarna tappar sina ollon och de små fanskapen trillar ner i marken likt ett mindre hagelregn. När som helst kan ett ollon trilla ner på dig om du rör dig i områden med ekar. Med andra ord, du ollas. Så om du får något litet föremål i huvudet är det inte majornabarnen som är efter dig, du råkar bara hamna mitt i ollningen. /P

Kommentarer
Postat av: Muminmamman

Hola! Eller "Olla", som vi säger så här års.

Kul att du är tillbaka på bloggen med dina sköna spaningar. Puss! Mamma

2008-09-26 @ 08:38:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0