Nattskiftet och att kämpa mot vargtimmen
Säg nattskiftet på sjukhuset och folk som sett för många danska deckare ryser ofrvilligt till. Tänker på ödelagda kulvertar, lik som vaknar till liv, förrymda psykpatienter och ett och annat mord. Riktigt så är det inte även om kulverten är ovanligt öde på natten jämfört med dagen. Liken vaknar inte till liv (hoppas jag), sist jag var i bårhuset låg de tryggt i sina skåp. Har inte sett en enda psykpatient på rymmen än (även om jag fortfarande är på min vakt efter ha lyssnat på för många sjukhusskrönor.) Mord. Nej det hoppas jag verkligen inte (även om skrönorna säger så.)
Jag har världens enklast arbetsuppgift. Egentligen undrar jag om det inte vore billigare att hyra in en apa att utföra jobbet men det hade nog inte setts så bra ut med en apa som springer runt på akuten. En gång i timmen eller varannan timme går jag ett varv på akuten och kollar att allt ser fräsch ut. Det gör det för det mesta eftersom jag går den där rundan så ofta. Resten av tiden spenderar jag i fikarummet med att plugga, jobba lite på översättningen, kolla på skumma filmer som går på TVn, läsa böcker. En ganska angenäm tillvaro med andra ord. Allt flyter på tills efterkl 3 på natten. När vargtimmen slår in blir det kämpigt. Kroppen vill sova, jag känner mig svag men för rastlös för att kunna vila. Går upp och i dvala hasar jag mig runt på akuten för att bevittna andra människors kamp mot vargtimmen. Personalen gäspar. Patienter bråkar. Polisen lugnar. Jag hittar ett blodspår som jag följer men det leder inte till något spännande så jag torkar upp det istället. En kvinna med rufsigt hår kommer gående mot mig. Hennes gång är ostabil och hennes blick är stirrig men ändå fråvarande. Mitt hjärta fladdrar till lite, jag har alltid vart lite rädd för påverkade människor. Hennes pojkvän kommer dock till undsättning och sjasar tillbaka henne till sängen och de börjar bråka. Jag går tillbaka till tryggheten i fikarummet och kollar på någon skum film. Klockan 5 vilar ett lugn över akuten. De flesta patienterna har fått åka hem eller fått en plats på en avdelning. Någon har somnat i väntrummet. Jag har piggnat till och vill bara gå hem. När klockan är halv 7 får jag nog och samlar ihop mina saker och går genom den ödsliga kulverten för att byta om, ute har solen gått och och det doftar frisk av vårmorgon. Inatt ska jag tillbaka igen.
