Tramphilosophies

Lycka är att kunna finna glädje i de små sakerna som sker varje dag. Igår när jag satt på spårvagnen röd i ögonen av tårar gick en man på vagnen, han hade ett sådant busskort  med magnet isom man bara behöver dra över läsaren för att den ska registrera en. Ibland kan de här korten och maskinerna inte sammarbeta och man måste dra förbi flera gånger innan den registrerar och lyser grönt. Mannen hade sitt kort i byxfickan och behövde bara gå förbi läsaren för att den skulle registrera honom. Trodde han. Nej, igår var läsaren inte alls på humör för att samarbeta för mannen var tvungen att gnugga fickan mot läsaren om och om igen, vilket gjorde att han såg ut som han skakade rumpa med läsaren. Hysteriskt roligt från min vinkel och mitt i allt det jobbiga kunde jag inte låta bli att le. Tack. Idag när jag gick från skolan går en man och pratar med sig själv. Jag försöker att hålla masken men när jag möter blicken från en annan tjej som är i närheten tar det bara en sekund innan båda brister ut i skratt och skakar på huvudet. När två främlingar möts för en sekund i samförstånd, när man inser att världen inte är så jävla svår som alla säger, när man ser de små sakerna och kan uppskatta dem för vad det är, då har man plötsligt en vårflod av glädje som flyter fram längs stigen man går på i livet.