Tramphilosophies

Det är inte bara SJ som sysslar med sista minuten grejer, jag är ju rena proffset på att göra saker i sista minuten. Torsdag kväll. Jag sitter och funderar på nästa dag som är fredag och jag ska slava på SS igen.Plötsligt slår det mig. Kokostoppar. Rackarns! Jag lovade tidigt i sommras att jag skulle ta med mig kokostoppar till mina gamla kollegor på KK där jag förtär min lunch. Förr förra fredagen när jag jobbade kom jag dit tomhämt. Genast kom pikarna om kokostopparna haglande över mig och jag lovade dyrt och heligt att ta med mig kokostopparna nästa gång jag skulle jobba. Den nästa gång var alltså imorgon. Vågade jag komma dit tomhämt igen? Efter tre sekunders betänketid insåg jag att jag inte vågade ta en sådan risk. En snabb titt på klockan. 21.55. När stänger affären? 22.00. Paaniiik! Jag snörde på mig skor och slängde på mig en extra tröja och tog sedan sats utanför dörren. 4 minuter kvar tills stängning. Jag löpte i bästa Usain Bolt stil ner till affären, de stackars pensionärerna som jag sprang om vid trafikljusen måste trott att jag var en rånare. Hann in i affären, rundade hyllorna och grabbade smör, socker,kokos, ägg och choklad i farten och hann ut innan 22.00. Seger! Väl hemma gjorde jag de finaste kokostoppar med chokladtopp som någonsin skådats. I fredags kunde jag lugnt glida in på jobbet och till allas glädjde ställa fram mina kakor på bordet. Jag måste lära mig planera lite. I den här takten kommer jag dö i förtid.