Tramphilosophies

Just nu känner jag mig väldigt kluven angående kårobligatoriet. Länge har jag irriterat mig på att behöva betala för att göra tentan och ansett att obligatoriet ska tas bort. Nu arbetar regeringen på ett förslag som mycket väl skulle kunna genomföras till våren. Jag har dock bestämt mig för att inte klaga om jag inte är insatt i frågan, så jag har gått med i en grupp för vår kårförening. Detta för att få en inblick i vad alla pengar går till och vad kåren gör för studenterna. Ikväll var jag på mitt första Fullmäktigemöte för hela kåren. Under mötet känner jag hur det molar i magen och huvudet. Här bjöds en perfekt inblick i kårverksamheten. Genast började samvetet gnaga. Här har jag gått och klagat på att pengarna bara försvinner ner i sjön när de egentligen går till vettiga saker.Kårstyrelsen tog upp planen för hur man ska gå till väga ifall kårobligatoriet tas bort. Om folk slutar betala in kåravgift måste kåren förlita sin ekonomi på staten eller snarare högskolorna. Det är högskolorna som får pengar av staten och de är de som bestämmer hur mycket av de pengarna som kåren ska få tillhandahålla. Om högskolan är snälla mot kåren kanske det inte blir så mycket besparingar men om högskolorna väljer att behålla alla pengar själv (310 kr per student som de får av staten)kommer kåren stå med besparingar upp till knäna vilket kommer resultera i att flera studentfördelar kommer tas bort. Teoretiskt sett vill jag se att obligatoriet tas bort, men jag önskar att alla kommer att betala in frivilligt. Pengarna går till bra saker, de går nämligen till studenterna på ett eller annat sätt.