Tramphilosophies

På torsdag kväll ska jag till malmö med pappa, han ska jobba där över fredagen och jag ska...ja vad fan ska jag hitta på? "Ja det löser sig...det gör det alltid, det kommer fixa sig..." sjunger Timbuktu. Hoppas fan han har rätt...

Just nu känns det lite mulet. Överallt. Jag vankar oroligt rutn och väntar på svar från högre makter, läs csn. Jag hoppas fan att Timbuktu har rätt.

Jag lämnade blod häromdagen, tionde gången, vilket betyder att jag lämnat 4, 5 liter blod sammanlagt som min tid som blodgivare än så länge. Det kändes bra. Fast just nu känner jag mig lite hängig, undrar om man kan få tillbaka lite av blodet? Får äta lite mer blodpudding som jag köpte för att pigga upp blodvärdet. Självklart skar jag mig med kniven när jag skulle öppna förpackningen och började blöda. Varför har jag inga plåster hemma? Dagen efter tränade jag. Syrehämtningen var knappast optímal och jag flåsade som en elefant med astma mot slutet av passet. Men jag klarade hela passet trots allt. Go me. Typ.

Grattis till pappa som lämnade 100 gr gillt. 100 enheter är vad som kan gå åt vid en svår trafikolycka. Där försvinner hundra bloddonationer i ett nafs. Något att tänka på.