Tramphilosophies

När blev det okej för folk att agera mänskligt farthinder? Sprang vårruset i slottskogen idag och blev förvånad över hur många som bestämt sig för att lunka banan runt i jeans. Jaja, alla gör så gott de kan, det här är trots allt en folkfest. Problemet är bara att festen förvandlas till allmän irritation när folk som jag spinger (!) loppet men hela tiden måste kryssa sig fram mellan barnvagnar, rullatorer och lunkade människor redan de första kilometrarna. Vad var det i informationen i högtalarna och på de stora skyltarna om de olika startgrupperna för löpare, joggare, lunkare etc som folk inte förstod? Om man nu vet med sig att man inte kan eller orkar springa ens den första kilometern, varför ställer man sig då i gruppen för "springa"? Jag begär inte att alla ska galoppera runt banan i full fart, det jag önskar inför nästa år eller nästa lopp är att folk är ärliga mot sig själva och andra och sällar sig till den gruppen man tillhör. Då blir loppet smidigare, mindre gnäll = mer folkfest.
Nåja, slutgnällt för ikväll. Jag sprang igenom loppet och vann över mamma. Firade den personliga segern genom att bjuda över 2 goda vänner på hemlagad nässelsoppa och bröd. A hade med sig vin. Det var fint av henne. Nu är det dags att knyta sig, börjar jobbet klockan 6 imorgon bitti.