Tramphilosophies

Jag har snöat in på något. Igen. Den förmågan har jag ärvt av pappa som också snöar in på något väldigt lätt eller skaffar sig nya projekt att hålla på med. Hursomhelst, jag har snöat in på zen. Det är Ms fel. M är min arbetskamrat och en av de få människorna på SS som man kan ha en intellektuellt stimulerande konversation med. M hade sett ett avsnitt av Kobra som handlade om zen-buddhister och berätta om det för mig. Nyfiken som jag är gick jag genast hem och kollade upp det på nätet samt såg avsnittet på nätet. Det som fascinerade mig mest var något som heter koan. Koan kan vara en gåta, en dialog eller en berättelse. Den kan inte lösas intellektuellt och ges av en mästare till en lärjunge för att denna ska bryta sitt tankemönster att tänka intellektuellt och istället låta sin intutitionen ta över. Genom att lösa koaner kan man tillslut nå upplysning, satori.

Ett exempel på en koan är:

"Hur låter ett träd som faller i skogen när ingen hör"

Koan tar långt tid att lösa. Tanken är att man inte ska försöka lösa den direkt utan snarare tänka på den någon gång varje dag. I dagar, veckor och år. Tillslut blir man galen men om man lyckas så förstår man gåtan utan att försöka lösa den intellektuellt.

Något att tänka på.

/P