Tramphilosophies

Flyplatser. Bussar. Tåg. Andra städer. Nya platser. Jag har svårt att känna mig hemma. Jag trivs bäst på resande fot. Känslan av att vara påväg någonstans är skönare än känslan att komma hem. Det har blivit många flyttar under mina 22 år. Över tiotalet minst. Av alla dessa nya ställen har jag bara kännt mig riktigt hemma på några av dem. Huset i K. Huset i S, även om inte gillade andra saker med S så kännde jag mig hemma där, med hästarna och skogen. Pappas och E:s hus i O känner jag mig också hemma i, även nu när de byggt ut och om hela kåken. Resultatet är vansinnigt snyggt. Här på M i Gbg känner jag mig också hemma. lite i allafall även om jag måste måla om för att fullända känslan. Efter några år i 2a hand och med sambo och rumskamrater är det en enorm trygghet att inneha ett förstahandskontrakt. Att inte känna sig hemma eller inte veta hur länge man kan bo kvar, för att inte tala om att bo i någon annans bohag är en stressande känsla. Att ha en egen lägenhet fylld med mina egna möbler är en frihetskänsla.
Så varför står jag då och tittar ut genom fönstret som en sorgsen fågel i bur? En blick mot fjärran och en ständig längtan efter att få flyga iväg.För mig är hemma bra, men borta bäst när man har svårt att finna ro i sitt bo.

/P