Tramphilosophies

Gå på stranden och känna de små vågorna skvalpa mot fötterna när man trampar i vattenbrynet. Håller skorna i handen och tittar ut över sjön. Barbacka på hästen, rider över ängar utan att ha någon destination. Galoppera fram på en skogsväg med höstlöven yrandes kring hovarna, luften är härligt höstkall och man känner hästen arbeta under sig. Gå ner till stranden, efter ha dansat sig svettig på dansgolvet och med sina nyfunna vänner bada i havet trots att det är mitt i natten. Ligga på rygg i havet och flyta samtidigt som man tittar på stjärnorna. Ströva på gatorna i New York. Tusentals människor runt omkring en men ingen som säger åt en vart man ska gå, vad man ska göra. Staden är min. Bara min. Titta ut genom flygplansfönsret, ner på molnen, städerna, vattnet och sen luta sig tillbaka i flygplansstolen, blunda och veta att man är påväg. Ligga i parken och känna gräset pressas mot ryggen med körsbärsträden vakandes över en. Cykla på en skranglig cykel på en landsväg utanför Bologna. Trampa lugnt medan solen går ner över fälten. Paddla på en sjö med sina vänner i kanoten. Flyta fram över vattnet och känna solens strålar bränna i ryggen. Snöbollskrig utanför nattklubben. För att det är kul.

Listan kan göras lång, de här är bara några stunder då jag kännt total frihet, när den är som bäst.

Vilka stunder får dig att känna frihet?