Tramphilosophies

Det kanske kan låta självklart, men är inte våren den bästa tiden på hela året? Hösten och vintern kommer alltid oavsett om man vill eller inte. Evighetslånga, mörka och regniga dagar fyllda av ångest och en konstant längtan till varma och soliga platser. Vintern uppfyller sällan kriterierna på snö och fröjdefull jul. Sommaren ska vi inte ens tala om. Där kan vi snacka om höga förväntning som sällan blir så som man tänkt sig. Av någon anledning verkar folk ha en föreställning om att sommaren ska bli sådär Astrid Lindgrenfilms-idyllisk med barn som hoppar över järdsgårdar på blommiga sommarängar och nattbadar i varma insjöar. Man pratar om att ligga på klipporna vid västkusten och steka sig röd som en krabba och äta glass tills man ser ut som en ko själv. Ja hujeda mig vilken press sommmaren har på sig. I alla fall den svenska som gör alla besvikna med regniga dagar i juni och nyhetstorka i medierna. Vadå? Händer det inget förutom några mord och en kränkt kändis? Nej, för det flesta svenskar är inte hemma. Man betalar överpriser för snabbaste flykt ut ur landet. En av de bästa sommrarna jag har haft var förra året. Då var jag i Italien med A i 3 veckor. Där pratar vi sol och nattbad.

För att knyta åter till det jag började prata om, våren. Varför älskar jag våren? Jo, för våren kommer alltid som en trevlig överaskning. Man har inga förväntningar på den för under vintern har man gett upp allt hopp om att få känna värme och sol. Varje vårmånad är fylld av överaskningar. Mars med sina första soldagar, man kisar mot solen likt en mullvad nyss uppstigen ur jorden. April, kanske kan solstrålarna armbåga sig fram genom himlen och sprida så pass mycket värme att man kan ta av sig sin trippelfodrade vinterjacka och känna sig fri? De första vårblommorna tussilago och blåsippor tittar fram. Andra färger än grått, vitt och brunt gör sig påminda om sin existens. Maj. Now we're talking. Maj måste vara den allra bästa månaden. Alla knoppar på träd och blommor och buskar spricker likt ett majskorn i mikron i en enda jättestor klorofyllexplosion. De japanska körsbärsträden är så rosa och fluffiga att de ser ut som någon smetat in dem med sockervadd. Vitsipporna försöker tappert att täcka varenda grön fläck och uteserveringarna svämmar över av solljus abstinenta människor som kryper fram likt grävlingar från sina gryt. Frihet! Bara för att sedan bygga upp sorgliga förväntningar på sommaren. För är det något människan inte kan så är det att känna sig nöjd. Man vill ha mer.

Fan, njut nu av solen och värmen. Bästa vårhänget enligt mig är botaniska, vilket är ditt?