Tramphilosophies

Har inte skrivit på ett par dagar då mitt humör inte har varit på topp. En person i min omgivning rev upp gamla sår som tagit lång tid att läka. Jag avskyr att bli besviken men har en dålig vana att tro det bästa om alla människor. Jag orkar inte gå in på detaljer men kort och gott så kan jag säga att det uppenbarligen finns människor som har så lite bekymmer i sitt liv att de oroar sig så mycket för att andra människors problem eller handlingar ska dra ner dem i skiten. Om man ska gratulera eller tycka synd om folk som har ett så enkelt liv vet jag ännu inte. Vad jag vet är att det inte är värt att lägga ner någon energi på dem. Tack och lov har jag världens bästa vänner och familj. Ni vet vilka ni är.

Kärlek

/P