Tramphilosophies

A och jag hade en intressant diskussion häromdagen. Vi vill göra en polisanmälan. Vi känner oss bestulna. Någon eller snarare några snyltar på oss. Tränger sig på, tar av det som inte är för dem, inte ännu i alla fall. Vi har kännt av det ett tag och efter kortare efterforskningar och observationer har vi avslöjat förövarna och vad som har blivit stulet. Till alla födda över 1986,håll i väskan och lyssna noga! Vi blir bestulna på vår generation. De skyldiga är, folk födda under 1987. Vi har upptäckt och när ni tänker efter håller ni säkert med, att tjejer och killar, men framförallt tjejer som är födda efter 1987 snyltar på oss äldre åttiotalister. När jag och mina vänner var i början av tonåren klädde vi oss relativt vanligt, förutom vissa inslag av jazbyxor och buffaloskor. Mobiltelefoner och liknande skaffade man sig först på slutet av högstadiet och vin och stressbekymmer var sånt som ens föräldrar sysslade med. Nuförtiden klär sig majoriteten av alla ungdomar i samma kläder som vuxna, inklusive underkläder som hör till. Trettonåringar har egna modebloggar och predikar om sex och mode. Alla har en mobiltelefon och stressar över allt och alla. Bloggerskan Blondinbella är ett praktexemplar för dessa generationssnattare. I hennes blogg kan man läsa om hennes "vuxenliv", resor, jobb, mode, äldre pojkvän och högtflygande planer. Inget fel i att förverkliga sin drömmar etc, hon har ett gött driv, men hon är ju för fanken bara 17! Inte ens A och jag som är 22 lever så vuxet och gjorde det framförallt inte när vi var 17 själva. Dessa ungdomar har så bråttom att bli vuxna att det känns som de missar sin egen ungdom. De vill leva samma liv som vi äldre åttiotalister och rusar ifrån sin egen generation i jakten på vår. De här snyltarna är de som varit ungdomar på 2000 talet. Vi som är lite äldre hade kommit en bra bit in i ungdomen när vi bytte decennium. Skillnaden i samhällskulturen under 90-talet och 2000-talet är stor och detta gör ett avtryck i den generation som växer upp nu.Måste alla ha så bråttom? Jag skrev ett inlägg tidigare i bloggen om pressen som åttiotalist, men här är ett större problem, för nu nafsar yngre folk en i hälarna. Håller ni med, eller är vi helt vilse i pannkakan?